DE ANINGSLÖSA

Sommarutställning 4- 19 juni

2022

__

Var och en av oss har att förhålla sig till vad som synes vara vår samtids aningslöshet inför en framtid som närmar sig med ökande hastighet. Att vara aningslös i dagens informationssamhälle är i det närmaste en paradox eller självvalda skygglappar. Möjligen kan aningslöshet ses som ett utopiskt tillstånd vi förlorat för länge sedan. Begreppet betecknar ofrånkomligen ”den andre” som den aningslösa.

I Slipvillans trädgård kvittrar ännu fåglarna, humlorna surrar och syrenerna blommar. Utställningen låter oss ana något mer.

Välkomna till Långholmens östra udde.

__

Each of us has to deal with what seems to be our contemporary cluelessness in the face of a future that is approaching with increasing speed. Being clueless in today's information society is almost a paradox or self-selected blinders. Possibly cluelessness can be seen as a utopian state we lost long ago. The term inevitably designates "the other" as the clueless.

In Slipvillan's garden, the birds are still chirping, the bumblebees are buzzing and the lilacs are blooming. The exhibition lets us guess something more.

Welcome to the eastern cape of Långholmen.

Utställningstexter längst ner efter konstnärspresentationer

Exhibition texts below, after presentation of artists

Utställande konstnärer / Exhibiting Artists

Mia Andrée

Jannike Brantås

Galina Davydtchenko

Laetitia Deschamps

Rikard Fåhraeus

Vanja Gyllensköld

Emma Göransson

Sanna Sevika Hansson

Mats Landström

Helena Norell

Hans Overvliet

Malin Peter

Ljubomir Popovic

Masoud Shahsavari

Jesper Thour

Tuva Widen

________

.

Mia Andrée

Uttrycksmedlen varierar mellanfotografi, teckning och installation. På senare år, kol- ocholjepastellteckning. I bilderna gestaltas känslor och mentala tillstånd som har sitt ursprung i existentiella frågor. Verken befinner sig i en värld av kropp och inre liv och i ett gränsland mellan abstrakt och föreställande.

I trädgården visas en platsspecifikinstallation med lavastenar trädda på snören och fästa i en gren i stora eken. Några av stenarna är slaggstenar hittade på platsen.

En oväntad smärtsam och omskakande händelse. Efter aningslösheten.

www.miaandree.wordpress.com

_____________________________

Jannike Brantås

Att för ett tillfälligt ögonblick söka samla en bild för en nödvändighet, i stöd för vilsenheten om det mänskliga uppdraget att erfara och förstå vår egen del i det som finns på jorden medan vi är här ett litet ögonblick att hålla sandens flykt.
Fåglarnas resor och migration över himlasfären tillbaka till platsen där de föddes eller dit där deras föräldrar föddes. Till en okänd plats där de väljer partner utifrån nedärvd inlärning de bygger bo för första gången föder upp ungar så som de vet. Lär dem flyga för att de ska lämna och flyga till en för var och en okänd plats, tusentals kilometer från där de fötts. I vad ligger deras aningslöshet? I allt eller i ingenting alls.

For a moment, seeking to gather an image, a necessity of support for the delusion of the human mission to experience and understand our part in what is our lives on earth while we are here for a brief moment to keep the flight of the sand. The birds´ journeys and migration across the celestial sphere back to the place where they were born or where their parents were born. To an unknown place where they choose partners how is based on inherited learning, they
build nests for the first time, they raise their off spring as they know it. Teach them to fly so they can leave and fly to one for each unknown place thousands of kilometers from where they were born. What is their ignorance? In everything or in nothing at all.

www.jannikebrantas.se

www.studio44-stockholm.com

För Aningslösheten - Ögonblicket

Presentation av hur verket förändrades över tid

_____________________________

Galina Davydtchenko

Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” De delade upp hans läder och kastade lott om dem.
Oftast vet inte människan vad hon gör. Hon är blind och obönhörlig. Precis som människa där och då, insåg hon inte att med valet av Barrabas framför Jesus, släppes ondskan fri och istället korsfästes Guds son.

www.galinadavydtchenko.se

Ignorance / Innocence
Installation: Textil, speltärningar, video

_____________________________

Laetitia Deschamps + Rikard Fåhraeus

Rikard Fåhraeus and Laetitia Deschamps work, live, love and make art together since 2019. They both have their own artistic careers and occasionally make works together. The joint works include all steps of the artistic process. At the exhibition ”De Aningslösa” they show a piece from 2021 that originally was part of the project and exhibition ”Abundance”.

We live in a world of abundance. Never before have humanity had so much. There is more than enough for everyone, if distributed right.We live in a part of the world that for many generations have produced and used for abundance and the goal has been reached a long time ago. But we do not know how to use this abundance. The piles of trash grow into mountains that threaten to bury us all in an avalanche. There is no place untouched and no resource we do not threaten to suck dry. The abundance of ideas, information, knowledge and progress of the analytical mind is escalating. Everything new is old at the next click evolving into the next level. Nothing lasts and everything grows beyond control.There has never been so much art in the world before. There
are more new artists every year than what there has been artists altogether through all of history. Our time is a time of pictures, movies, music and artifacts in abundance; art as well as non-art.There is no end to what humans can accomplish and demolish, in abundance.We consume in abundance. No thinking human can avoid the information about these facts. Still the wheels keep turning. The human capacity for voluntary ignorance is a well that does not dry up.

www.laetitiadeschamps.yolasite.com
www.rikard.yolasite.com

Well hung
Mixed media sculpture

_____________________________

Vanja Gyllensköld

Alla vi

Börja i ett görande, veva runt, tillåt dig att följa ett infall och lösa trådar
Vad är det här?
Sitter stilla
Följer den lilla tråden precist, nära, närsynt
Alla vi
Kära ni
Ska vi leka
Runt runt runt

Jag är född i Stockholm och har gått min konstnärliga utbildning i Stockholm,
Göteborg och Dûsseldorf.
Senaste året har jag ställt ut tillsammans med Susanna Nygren på:

Härnösands konsthall dec -21 och Pumphuset Konsthall Borstahusen jan -22, en utställning vi kallat SVAJS.

www.vanjagyllenskold.com

Alla vi
Akvarell

_____________________________

Emma Göransson

Annektering av 1 kvadratmeter mark på Långholmen för bildande av kolonin Saepmie (Sameland på sydsamiska). Verket problematiserar Sveriges koloniala historia och det absurda i att avgränsa och äga mark. Colonization är en avkoloniserande handling.

I mitt arbete undersöker jag mänskliga relationer till natur- och kulturlandskap över tid i kritiska perspektiv. Genom platsspecifika installationer, aktioner och objekt diskuterar, kritiserar och reflekterar jag över filosofisk ekologi och livsvillkor för människor, djur och växter. Min konst har ofta en stark känsla av materialitet, med referenser till textilhantverk, arkeologi och arkitektur. Upplevelser av rumslighet och rumslig medvetenhet står alltid i fokus, vare sig det handlar om storskalig kritik av vår nuvarande civilisation i maktperspektiv eller stillsamma reflektioner över psyke och naturlandskap.

Under senare tid har min egen släkts samiska ursprung kommit att tillföra fördjupade aspekter på det konstnärliga arbetet. Den starka kopplingen till natur, landskap och tid har rötter i den svenska urbefolkningens kulturtraditioner, försörjningssystem och livssyner. Alla människor delar denna djupt rotade erfarenhet, men hos samerna ligger de nomadiska och halvnomadiska
förhållningssätten bara något hundratal år tillbaka i tiden, mot jordbrukarkulturernas 3 - 5000 år. Det gör skillnad.

För mig är det viktigt att den svenska kolonisationen och frågor kring kulturell identitet i kolonisationens bakvatten betraktas med kritiska ögon. Själv använder jag postkoloniala feministiska perspektiv.

www.emmagoransson.com

Colonization

Furu, nylon, flagga, 1 x 1 meter

_____________________________

Sanna Sevika Hansson

The two works of art I chose for this group exhibition are, as a unit, meant to serve as a visualization of my struggle to create art, based on pure joy and passion. In this production of the art, I elaborated to what extent I was capable
of restraining my obsession for deep plowing research and strategic methodology and instead letting a spontaneous process decide the art’s concept.

Double Exposure of Love (2022) • [a site-specific installation in the garden]

Staged as a double exposure of two diff erent time-frames, this artwork is a portrayal of a time travel: The first date in a romantic spot (like here in this gazebo) has been transformed into a desexualized scenario of being stuck in the laundry room, hanging unflattering panties to dry. Is it too cynical to say that most people act as if love is a renovation project at first sight?

The End and The Beginning (2006-2022) • [bronze sculpture]

This never-before-exhibited sculpture has, since its bronze casting 16 years ago, undergone a shift of conceptual angle: To redefine a spatial framework for the sculpture, I’ve added a concrete block and a convex mirror. When an
artwork is recontextualized like this, I’m questioning whether this could be defined as “upcycled art”. Or should the word “upcycling” be strictly addressed to redesigned objects?
The original theme of this sculpture dealt with belonging and transformation:
The lonely, high-headed woman walking away from the group of sari-dressed Indian women without heads, that are trapped and cramped in an incurved railway track. The theme also circles around how an archetypical designed element (the grandiose railway system the British built while colonizing India) is transformed into a spiritual shape that brings to mind the shape of Samsara (the Buddhism’s Wheel of Life, the cycle of death and rebirth).

Swedish-Indian.
Interdisciplinary Artist and Designer, Art Producer, Educator and Poet.

Instagram: @sannasevika
www.SannaSevikaHansson.com

_____________________________

Mats Landström

I första hand utforskar Mats video som medium. Ofta kan den omedelbara omgivningen få spela huvudrollen. Vardagliga platser eller situationer. Han försöker problematisera de värderingar om nödvändighet av framgång som finns i dagens samhälle och som materialiserar sig på sociala medier. De koncept han jobbar med är mans- och kvinnorollen, klass, känsla av värde, tidsaspekt glömska och förändring.

Still Life
Allt är som det alltid varit. En upprepning. Samma saker görs om och om igen. De är försjunkna i sig själva. Är det ett sakta förfall som pågår? Ett skifte från en fas till en annan. En ny skepnad, skadad, defekt och sprucken fast innehållet är detsamma. Dagar kommer. Dagar går. När passerar vi en gräns för vad som är acceptabelt och passande? Vilken betydelse har tiden för vilka vi är?

www.matslandstrom.se

Still life

Still from video

_____________________________

Helena Norell

Helena Norells konstnärliga arbete handlar om att vara till i en övergripande existensiell, abstrakt och ömsint psykologisk synvinkel. I hennes stopmotionfilmer får möbler och föremål liv. I utställningen De aningslösa bildar föremål ur vardagen en installation på glid.

En serie misslyckanden och några lämningar

Jag hade hört talas om den armeniska mystikern och andliga läraren G.I. Gurdjieff s sci-fi-roman Beelzebubs berättelser till hans barnbarn (eller, en objektivt opartisk kritik av människans liv) den första volymen av hans magnum opus Allt och allt. Enligt Beelzebub matade människor sin livsenergi till månen för att förhindra att månen går bärsärkagång. Romanen introducerar Kundabuff ern, ett organ som sätts in vid basen av människors ryggrad, utformat för att hindra dem från att inse sin roll i den kosmiska ekonomin. Ett konstgjort organ implanterades i alla människor av de ”höga makterna” som gjorde dem omedvetna om denna mekanism men orsakade psykologiska biverkningar som fåfänga, stolthet och andra laster. Även efter avlägsnandet skulle organet fortsätta att utöva sitt inflytande och döma människan till apati, kåthet och meningslös aggressivitet.

Men det har inget med mig att göra!

www.helenanorell.se

En serie misslyckande och några lämningar

Möbler, föremål, sladdar mm

_____________________________

Hans Overvliet

Elements of distant suffering were exhibited in the Netherlands, Belgium, Pakistan, Italy, the Czech Republic, Denmark, Sweden and the United Kingdom. Next to his art-work he is, together with his wife Willy van Houtum, the founder and every day guardian of the 27-year old space for contemporary art: ruimteCAESUUR.

In the exhibition De Aningslösa Hans Overvliet shows some of his participative works.

During the opening weekend Overvliet handed out his multiple ‘i.d. of a shared bullet’, an ice bullet made from the magazine of the Kalashnikov AK-47 assault rifle.

Since 2013, by means of the ongoing art-series distant suffering, the Dutch artist Hans Overvliet (Leiden, 1952) investigates the role of the media in their representation of (military) violence. This, in the context of perception, memory and identity formation.

Overvliet uses a various range of media, symbols and codes, bringing together dichotomies like beauty and violence, refinement and brutality, the sublime and the utter vulgar. Aspects of power, politics, exclusion, censorship and the connection between artist, art-work and viewer infiltrate his multifaceted conceptual oeuvre. The language-image relationship and references to (art) history are always present.

As a reporter, Overvliet was an eyewitness to the events in the Middle East during the 1980s. Of course these experiences resonate in the art works of distant suffering.

www.hansovervliet.com

_____________________________

Malin Peter

Min konstnärliga utgångspunkt är den potential jag finner i det vardagliga, i det subtila och i språket och dess flyktighet. Jag vill veta hur saker och ting hänger ihop eller hur jag kan få dem att göra det - om än via slumpmässiga förhållanden.

I utställningen på Slipvillan visar jag två verk som kom till i relation till platsen.

www.malinpeter.com

_____________________________

Ljubomir Popović

Ljubomir Popović, born 1987 is an artist & an independent curator based in Stockholm, Sweden. Popović graduated Fine Arts at Gerrit Rietveld Academie in Amsterdam, and Sculpture & Space at University of Applied Arts in Vienna. 

By looking at the network of streets and new buildings, when a site has been identified, the spotting of material begins as an investigation of the urban change and its materiality. The orientation takes place with a set goal: the hunt for material embodied in urban change.

Co-existing as an artist in a material world, where we both live and create within the city, we orientate and recognize where to position ourselves concerning both our physical and social surroundings. It is important to acknowledge an interrelation throughout the urban periphery and observe the hidden gaps of streets and architecture.

That is when we witness the harsh damage from dramatic changes in the abandoned industrial area or the city’s ever changing construction sites. That is where we find the diversity of the streets, the garbage, the decay, and the ruins from exploitive investments. We witness a parallel urge for power with no aff ection, relation, nor interest to share a commonwealth to the interconnected social relations we find right next to us.

It can be described as a hunt to find and collect material with the function of a protective element, to provide safety from mechanical damage, or to protect structures that upheld a connecting system. Mostly it is mass-produced material we do not see on the surface, hard plastic in sheets that are placed to signal a network of infrastructure from being damaged. The goal is not to destroy or sabotage but to create a breathing moment, where the site has a chance to stop and reflect their missing pieces.

Instagram: Ljubapopovic_

_____________________________

Masoud Shahsavari

Är jag medveten om vem jag är som person? Följer jag efter min övertygelse eller av tusen skäl, ignorerar jag den bara? Eller kanske anpassar jag mig efter de oundvikliga förändringar som sker ständigt kring mig i den grad denna övertygelse fördunklas av damm, eller rent av raserar den till slut helt?

Vem är jag då?

Am I aware of who I am as a person? Do I follow my convictions or for a thousand reasons, do I just ignore it when it suits me? Or maybe I adapt to the inevitable changes that are constantly happening around me to the extent that this belief is obscured by dust, or even completely shatters in the end?

Who am I then?

www.thatday.gallery

FLY
Fotografi serie 2020

_____________________________

Jesper Thour

Jesper Thour, 29 år, från växjö, baserad i Stockholm.
Masterexamen, Konstfack 2021.

Konsten grundar sig i ett naivistiskt måleri. Med ett intresse för att kunna gå in i måleriet där berättelser grupptillhörighet, utanförskap och hierarkiska lekar utspelar sig som kulisser och scener.

Verket “vilse” utspelar sig i en skog som hänger över dom sökande pojkarna. Dom söker efter ett sammanhang, ett sätt att vara på för att passa in. Dom testar sig fram i en okänd miljö, kanske måste dom hitta ut för att kunna vara det dom ska.

www.thour93.wixsite.com/jesper-thour-konst

Vilse

Olja och akryl på MDF

_____________________________

Tuva Widén

Mfa från Konstfack, Stockholm
Bfa från Konsthögskolan, Bergen
Verksam i Stockholm med ateljé i gubbängen och medlem i konstnärskollektivet Gubbängen Art Center

Den sköra styrkan, njutningen, förruttnelsen, alltets förgänglighet. Fånga dagen. Solen, himlen. Rötter som söker, förankrar sig i jorden. Gröna fingrar. Gröna ben. Sträcker sig mot ljuset, dansade, svärmade, fladdrade förbi, ett ögonblick i hänryckningens tid.

Jag arbetar skulpturalt och materialbaserat. I mina materialmöten vill jag skapa en kontrastverkan men samtidigt skapa symbios mellan natur och icke-natur. Det vi är vana vid att se och därför inte lägger märke till vill jag genom mina verk lyfta fram, vardagligheter kastas om och förskjuts och egenskaper i materialen förändras- lätt blir tungt, mjukt blir hårt. Jag föreställer mig att det går att finna en annan värld i världen genom att lösa upp skillnaden mellan betraktare och det som är betraktat, mellan det som är mänskligt och icke-mänskligt.


www.tuvawiden.com

Hänryckningens tid
Objekt i koppar, brons, vax, textil, akryl och trä

_____________________________

De Aningslösa

(English text below)

Vem är aningslös? Konstnären? Betraktaren? Slipvillans organisatörer?

Vad betyder det att vara aningslös? Att inte ha en aning. Att inte ens ana hur det ligger till. Är det ens möjligt att vara aningslös i informationssamhället? Det låter onekligen som att en aningslös i dag är det för att denne har valt att vara aningslös. En person med skygglappar. Men det går förstås att föreställa sig att information undanhålls, förvrängs, förvanskas och förfalskas. Att den aningslöse helt enkelt är ett offer eller bara någon som har svårt att skilja på sanning och lögn är ju onekligen en samtida syn på saken. Att vara barn, menlös, oupplyst, okapabel är förstås att inte ha den aning som krävs. Att inte ännu ha fått kunskapen som krävs för förståelse. Att vara som Adam och Eva i lustgården. Det låter fridfullt, paradisiskt. Att slippa all denna jobbiga information om hur illa sakernas tillstånd kan te sig. Är det möjligt att glömma och försätta sig i ett tillstånd av aningslöshet viljemässigt? Som att ta det blå pillret i Matrix och få stanna i ”blissful ignorance”. Det låter inte särskilt vuxet. Som en flykt från verkligheten. Men så var ju frågan just där vad som är verklighet och det är väl ändå inte helt klargjort. Jämför med en buddhistisk strävan att komma ur återfödelsens hjul, att uppgå i nivana, bli upplyst. Är den upplysningen en medvetenhet om sakernas tillstånd bortom det vi dagligdags menar med förståelse och medvetenhet? En aningslöshet på den andra sidan av skalan, där total förståelse har passerats.

Hur aningslös får man ens vara? Enligt lagen så får man inte vara särskilt aningslös. Det duger inte att säga att man inte visste att det man gjort var olagligt när lagen kommer och knackar på dörren. Men kan man verkligen förväntas vara helt uppdaterad gällande alla lagar och regler? Naturligtvis inte. Det finns också i lagen utrymme för den som omedvetet gjort något fel men helt går det inte att komma undan om man är myndig. Sen finns det ju också fall då förövaren inte anser att lagen är rättvis, demokratisk eller tillämpas på fel sätt. Men i de fallen har vi för länge sedan lämnat aningslöshetens fält.

Om vi tar en titt på den aningslöse betraktaren i vår konstutställning kan man ju fråga sig hur mycket man kan begära av den intet ont anande besökaren. Är det rimligt att kräva att betraktaren i förväg har inhämtat all nödvändig information om verket? För att gå ytterligare längre; behöver vi vara fullt informerade om konstnärens oförvitlighet och fullständiga moraliska rättfärdighet? Tänk om konstnären har mördat, skändat och hädat å det grövsta? Kanske är dessa omoraliska drifter till och med drivkraften bakom verkets tillblivelse. Risken finns att konstnären försöker förleda betraktaren till skändligheter. Betraktaren har förstås ett mentalt filter, en skyddsbarriär, men går ändå förhållandevis aningslös verket till mötes. Skall förresten bedömningen av verk och upphovsman helt särskiljas? Än så länge är konsthistorien fortfarande full av beskrivningar av konstnärers levnadsbana och det antas att detta är intimt förknippat med konstverken denne har skapat. Samtidigt kan man med viss rätt hävda att konstnären själv sällan är den bäst lämpade att tolka verkets fulla betydelse, plats i omvärlden, tolkning. I viss mån hävdar nog ändå den som har stor teoretisk kunskap att producenten/konstnären mycket väl kan vara aningslös in för sin egen kreations verkliga mening.

Sen har vi arrangören av utställningen. Den som skall vara den ansvarige. Där bör väl ändå aningslösheten vara bannlyst? Eller är det i sin ordning att arrangören inte tar ansvar för betraktarens upplevelse? Möjligen är aningslöshet inför konstverkets möjliga påverkan på sin omgivning helt i sin ordning. Arrangören kan ju inte förväntas detaljstyra så till den grad att upplevelsen är förutbestämd. Vi som arrangerar utställningen anar ändå att vår aningslöshet när vi startade detta projekt har resulterat i en djupare förståelse för att vi inte förstår så mycket som vi trodde att vi förstod.

De Aningslösa – The Nescient ones

”Aningslös” is a Swedish word with some layers. It can be translated in several ways:

Clueless, Uninitiated, Inerudite , Oblivious, Imprudent , Thoughtless, Unenlighted,

Nescient. blissfully Ignorant

Who is nescient? The artist? The viewer? The organizers at Slipvillan?
What does it mean to be nescient? Not having the nessecary scient, knowledge, awareness. Not even guessing how it is. Is it even possible to be nescient in the Information society? It undeniably sounds as if a nescient person today is so because he has chosen to be so. A person with blinders. But it is of course possible to imagine that information is withheld, disturbed, distorted and falsified. That the nescient one is simply a victim or just someone who has a hard time distinguishing between truth and falsehood is undeniably a contemporary view of the matter. To be a child, harmless, unenlightened, incapable is, of course, not having the idea required, lacking the scient. To not yet have the knowledge required for understanding. To be like Adam and Eve in the garden. It sounds peaceful, paradisiacal. To avoid all this troublesome information about how bad the state of affairs can seem. Is it possible to forget and put yourself in a state of nescience intentionally? Like taking the blue pill in the Matrix and being allowed to stay in "blissful ignorance". It does not sound very adultlike. More like an escape from reality. But then the question is right there; what is reality, and that is probably still not completely clarified. Compare with a Buddhist striving to get out of the wheel of rebirth, to ascend to nivana, to be enlightened. Is that enlightenment an awareness of the state of affairs beyond what we on a daily basis mean by understanding and awareness? An nescience on the other side of the scale, where total understanding has been surpassed.


To be nescient is in a way to be clueless. How clueless can one even be? According to the law, you must not be particularly clueless. It is not enough to say that you did not know that what you did was illegal when the law comes and knocks on the door. But can one really be expected to be completely up to date regarding all laws and regulations? Of course not. There is also room in the law for those who have unknowingly done something wrong, but it is not possible to get away completely if you are of legal age. Then there are also cases where the perpetrator does not believe that the law is fair, democratic or applied in the right way. But in those cases, we have long since left the field of unknowing ignorance, cluelessness or nescience.

If we take a look at the unsuspecting viewer in our art exhibition, one can ask oneself how much one can ask of this unsuspecting visitor. Is it reasonable to require that the viewer has obtained all necessary information about the work in advance? To go even further; do we need to be fully informed about the artist's unfailingness and complete moral justice? What if the artist has murdered, insulted and blasphemed in the grossest way? Perhaps these immoral urges are even the driving force behind the creation of the work. There is a risk that the artist is trying to seduce the viewer into scandal. The viewer, of course, has a mental filter, a barrier of protection, but still approaches relatively unaware of the work, in a state of nescience. By the way, should the assessment of work and author be completely separated? So far, art history is still full of descriptions of artists' life paths and it is assumed that this is intimately associated with the works of art created. At the same time, it can be argued with some justification that the artist him/herself is seldom the one best suited to interpret the work's full meaning, its place in the outside world, or interpretation. To a certain extent, those who have great theoretical knowledge probably still claim that the producer/artist may well be ignorant, nescient, of the true meaning of their own creation.

Then we have the organizer of the exhibition. The one who is to be the one responsible. The nescience should at least be banned there, right? Or is it okay for the organizer not to take responsibility for the viewer's experience? Possibly even ignorance of the work of art's possible impact on its surroundings is entirely in order. The organizer can not be expected to control the details to such an extent that the experience is predetermined. We who arrange this exhibition suspect that our nescience when we started this project has resulted in a deeper understanding: that we do not understand as much as we thought we understood.

Text by Rikard Fåhraeus

__

"De aningslösa "

Vill vi med utställningen söka ringa in vad /hur aningslöshet kanvara/se ut?

Ja.

Hur kan idéer kring aningslöshet då få sina uttryck? Utställningen kan möjligen visa oss det.

Vi söker här lösgöra oss från ett vi och dom-perspektiv så som är möjligt i konstprojekt, fokusera på associationer kring rubriken.

Då torde vi konstnärer som initierat det här behöva förflytta oss mellan olika nivåer och vinklar. Från botten, runt i kring, uppåt,inåt och utåt...Lösgjort från andra inkorporerade egenskaper som hopp, analysförmåga och medmänsklighet…

Bra att anta olika perspektiv; betraktarens, konstnärens och denaningslöses horisont eller blickpunkter. För, hur utbredd äraningslösheten?

Människanär den enda varelse som inte vet sitt uppdrag. Andra varelser verkar inom sin bestämning i största mån. Förändrade livsbetingelser förändrar beteenden, anpassas till nya omständigheter, men i stort sett verkar bestämning ge uppdrag, rörlighet i relation till enhelhet. Är det mänskans vilsenhet som bidrar till aningslösheten? Hon famlar i blindo och utsätter hela sin omvärld för aningslöshetens plågsamma gissel. Jag tänker att företeelsen aningslöshet medför ett val; antagligen många val utefter ständigt uppkommande situationer. Att ett val finns i att kunna söka följa förundran och nyfikenhet; en önskan om förvandling och nyupptäckter, inombords, i vardag och i världen omkring. 

Jag tänker att det är möjligt i de allra flesta fall oavsett livsvillkor. Så, konstnären kan faktiskt ställa sina frågor.

Så,betraktaren likaså. Även så den inför konst totalt ointresserade.

Och alla torde vi ha möjlighet till ett grundande val som inte har med ekonomiska och sociala villkor att göra, generellt. Människor som tvingas leva på botten kan inte välja fritt. Och torde kunna ha val att göra men de är begränsade. Jag tänker att alla kan välja utifrån känslor av förundran nyfikenhet och längtan efter inre förändring.

Ekonomisk högstatus tillhandahåller andra val, skapar andra horisonter åt de initierade, enligt systemet. Mänskligt ansvar uppvisar också val. Jag tror aningslöshet börjar i grundläggande val; genom att erfara världen, tillvaron som föränderlig. Någon runt dej kan påvisa dessa möjligheter även om dessa inte bor i dej från början.

Vi lever relationellt, inte i relativitet. Allt är nödvändigt förbundet med vartannat och kräver ständigt nya val. Att som"boule de suif" omedvetet som fettpärlan flyta ovanpå är att medvetet omedvetet förhålla sig aningslös. Det kan förståsgälla konstnärer och betraktare lika.

Vadär då aningslöshet?

"Omedvetenhet,okritiskhet, blåögdhet...." Mänskliga villkor torde kunna påverka graden av blåögdhet (märklig synonym!) och ställa människor inför situationer där hen drivs mot livsval med aningslöshetens karaktär. Men det händer inte alltid. Uppenbarelsen infinner sig inte, oavsett möjligheterna.

Är straffet inte hårt nog, är hjärnan inte mjuk nog, är blicken inte klar nog, är sinnena inte vässade nog? Eller är dagsläget inte klarlagt nog utan blurrat fördimmat fördummat intill obegriplighetens rand? Och över den gränsen ramlar en inte, vid den avgrunden är skyddsnäten alltför välbyggda.

Om vi väljer rubriken "De aningslösa", torde den likväl i sig kunna bära sin motsats, sin möjlighet, sitt frö till relationell förändring, världsklok och insiktsfull.

Ultrarika som söker greenwasha sina av olja eller opioider förgiftade val blir idag både förda till domstol och demonterade sina prestigefulla namnskyltar på olika museer. Där alla inblandade med insyn, trots detta valt att leva i aningslöshet, eller i cynism hoppats på omvärldens också aningslösa interna resonemang. Vidden och graderna av aningslöshet varierar liksom djupen och variationerna i de medvetet omedvetna, det vill säga samma cynism. Dock kvarstår de aningslösas omedvetenhet om vad medvetenhet kan föra med sej, från oväntade håll. Insiktens fröer är också de spridda för vinden...

De Aningslösa är Vi Aningslösa…

Jannike Brantås april 2022

__

Utställningen är en del av Kvadrennalen

Slipvillan stöds av: